voxpop

Jag har alltid sagt att man ska blicka framåt,eller låta bli att titta sig över axeln, för det förflutna ska få fortsätta vara just förflutet.

Ändå så känns det som man springer i ett hamsterhjul... står och trampar luft..
Arbetslösheten suger,förmodligen den värsta -heten som finns. Och jag verkligen hatar (nu kommer det förflutna med i bilden) när man kommer på sig själv i samma tankebanor som andra gånger i samma situation och den där jävla obehagliga känslan av "MÅSTE". måste suger. måste är ond. måste kan få försvinna ur mina tankar och min vokabulär. fuck it. jag MÅSTE skärpa mig.

Sen har det såklart sina up´s and downs, vissa dagar vaknar man och känner idag är ingen bra dag att lämna sängen,det är fel. då finns det måsten i arbetslivet som suger lika hårt, MÅSTE kliva upp,missa golvet och slå sig fördärvad. Jag vill ha jobb.. Jag vill gå upp på morgonen, dricka kaffe,kanske läsa tidningen, traska ut i världen och dra till "mitt jobb". Eller skit i tidningen för där står det bara om bekymmer,och det vill jag inte ha i min bekymmerslösa värld.

Det enda positiva med det hela är att jag kommer tänka tillbaks  när jag sitter på mitt "drömjobb*" och känna lugnet av ett svensonliv passera våra knegarnäsor.  fresh!

Jag har alltid tänkt att jag inte är någon 9to5 dude, jag är nog nåt slags ambivalent misstag som gud gjort, en fattiglapp med rikt tänkande,dont get my wrong jag älskar mitt liv och jag älskar folket i det,men hey.. jag skrattar hellre i en ferrari än i en buss helt enkelt!
Men nånstans på den där vägen har jag lärt mig tycka om arbete, man gör sina dagar och får betalt för att göra dom, och livet blir såå mycket enklare!
*= finns drömjobbet? för dom gångerna jag kör fast i negativt tänkande så känns det bara som att jobbet tar upp precious time som jag skulle kunna spendera i soffan med mitt xbox.

Å andra sidan så har jag gått vidare nu,jag vill jobba och jag vet att det inte finns en chans i helvete att jag kör fast igen, svensonlivet har börjat!

Negative mind.
Ja jag kan vara rätt negativ av mig här,inte på riktigt,men i bloggen så väljer jag att vädra sånt jag inte vädrar i vardagslivet,skulle nog inte ha en enda vän då. Jag känner på riktigt att jag börjar fastna i gamla rutiner vilket knappast är positivt. men bara saken att jag är medveten om situationen gör det enklare att kliva upp i morgon,och räcker inte min motivation så har jag min underbara sambo/fästmö/allt som står där som en orubblig stolpe i stormen..arbetslöshetens blåsoväder.. Jag kopierar AB killen, jag är JÄVLIGT less på att vara arbetslös,jag är bra på att jobba,jag kan lite om mycket och resten lär jag mig, ge mig ett jobb?

Amanda Nordqvist, jag älskar dig!